Till Äbbes stora förtjusning vart det idag en riktig långrunda. Jag och Ymer packade in barnvagnen i bilen och tog med Äbbe och Ares till vår älskade golfbana. Den e enorm och det är sällan som vi träffar på folk där. Visst går det folk där med hundar men oftast långt bort från oss. Gillar att kunna gå för mig själv och hundarna får springa fritt utan att man behöver ha stenkoll hela tiden. Två ung hundar på grön bete hahahaha. Äbbe laddar redan i bilen när vi svänger in mot golfbanan. Han blir så lycklig som bara en staff kan vara. Ares tror inte att jag ser i backspegeln hur han hasar sig över till baksättet, där ska han ligga, där det är mjukt och skönt. Det fick gå för den här gången. Man kan inte göra så mycket när man kör bil grrrr.

Men Ymer tycker det är jättekul att någon vill göra honom sällskap i baksättet.

Idag var vi ute och gick i en timma drygt så skönt. Äbbe springer som en tok i typ en halvtimme sen kan man ana att han börjar sakta ner sitt tempo. Tänk om man kunde få låna lite av hans energi. Vad pigg man skulle vara. Ares undrar ibland varför Äbbe springer som han gör hahaha. Men Ares är en vallhund som gör sitt bästa för att hinna ikapp och valla in honom. Men nu försöker matte stävja lite av Ares vallning för Äbbe gillar inte alltid att bli vallad. Och det går faktiskt bra. har hunnit med att träna inkallning på båda. Fast Äbbe är jobbig nu. Bara ner med nosen i snön för att leta tikfläckar eller viltspår. Så jag laddade fickorna med godis oxh pipleksaker för att få upp huvudet på honom. Och det går bättre. För ibland tar Äbbe ut svängarna lite väl mycket. Testar matte...grrrrr. Han är i den värsta åldern enligt mig. Uch, vi blir osams och då gillar han inte matte.

Varje gång vi går utanför dörren så får han panik om han inte får gå och skvätta på en gång bla annat på en enbuske som vi har på tomten, men för  mig så får han inte men han tycker att han ska, dumma hund säger matte då. För då blir han så där dryg och ska ditt i hundraåttio, drar med matte och vagn. Men nu drar jag med honom bara men han är tung. Då får han ännu mera panik, matte jag måste skvätta på varenda lyktstolpe, buske mm, listan kan göras lång. Blir galen. Han drar så man får blåmärken i händerna. Jag måste bita mig i läppen och vara envis till hundra men det är inte alltid man har tid jue.

Men det ger sig väl, jag vet hur Wotan var. Det brukar bli bra när dom har blivit två-tre år. Men han testar verkligen mitt tålamod ibland den lilla herren. Fast han kan konsten att charma in sig igen hos matte. Som när han går efter mig och väntar på att jag ska sätta mig ned, då flyger han upp för att gosa i knät, det finns ingen gosigare hund, det vill jag lova. det bästa han vet är att ligga bakom mig som en huvudkudde i soffan. Då blir han som vindögd, han vill krypa in under huden på en.

Här kommer lite höstbilder på Min gris......